Liten.....stor...

Idag när jag skulle göra William klar för natten så satt han på skötbordet framför mig och blev insmord. Plötsligt vände han upp sitt lilla ansikte och tittade rakt in i mina ögon, räckte upp sina armar mot mig och log. Mitt lilla hjärta! Då brast det för mig! Jag lyfte upp honom och viskade i hans öra att mamma älskar honom och att han är världens finaste. Samtidigt kramar han mig hårt om halsen. Men plötsligt trycker han sig ifrån mig och håller ändå en hand på min axel, tittar i mina ögon och ler och sedan kommer ännu en kram. Tårarna rinner. Min lilla pojke har blivit stor! Hur i all sin dar gick detta till?? Min bebis! För alltid min bebis!