Livet som mamma

Uppstigning, gröt, leka, sovdags, lunch, leka, mellanmål, sova en stund, leka/sjunga, gröt/mat, leka, mellanmål, leka, gröt igen och sedan sova för natten...
Så kan man väl säga att livet är egentligen..

Men.. jag kan inte på något sätt förklara alla de alldeles underbara ögonblicken där emellan... Blicken och leendet från en William som nyss vaknat när jag säger god morgon, eller när han krålar iväg och skrattar när jag ska "jaga" honom, kel i soffan när han börjar bli trött, kel när han just vaknat, lek när han blir matad, lek när han nyss varit ledsen och nu är glad över att vara hos mamma, blicken i hans ögon när han ser att pappa kommit hem från jobbet, blicken han har när han är busig, blicken han har när han tittar på mig när jag pratar med honom eller när jag sjunger för honom och han vill sjunga med.... Alla små ögonblick som inte på något sätt kan fångas på bild om man inte har en videokamera igång dygnet runt. Och knappt då.. Till och med mitt i natten när han har vaknat och är ledsen och hungrig och han ska böka in sig för att somna om. Alla dessa små ögonblick som, om man inte är uppmärksam, kan gå förlorade. Jag vill inte missa ett enda ögonblick med William, inte ett enda. Men hur ska man göra då?

Jag vill aldrig känna att jag inte gett vår William all uppmärksamhet i världen. Men det är svårt när man har ett hem som man vill ska se vettigt ut..

Vår William, det finaste vi har, är så oerhört älskad och uppmärksammad. Vi kan inte ge honom allt pengar kan köpa, hur mycket vi än vill det, men vi kan ge honom uppmärksamhet och kärlek. Kärlek i drivor ska han få! Vårt mirakel.

Livet som mamma är ett märkligt liv, men utan tvekan är det de allra bästa jag varit med om. Hur trött, hängig, ledsen eller stressad jag än är så känner jag ett enormt lugn och en enorm kärlek när jag ser på honom. Vår son.
Kärlek.