Operation

I tisdags var det då dags. Jag skulle opereras...

Kl 10 i 7 befann jag mig utanför sjukhuset i Ljungby... Skulle säga hejdå till Jens och William. Inte det allra lättaste jag gjort kan jag lätt säga.. Paniken.. rädslan...
5 i var jag uppe på avdelningen.. Fick sitta en stund med min bok "Änglar och demoner" innan de visade mig till min säng... Bytte om till en oerhört fin sjukhus-särk och sedan var det till att krypa ner i sängen med min bok istället... tjugo minuter senare kom de och förberedde mig för operationen.. Det var lite tabletter och så.. Kände mig ganska lugn vid denna tidpunkt... och sen var det dags för den oerhört långa vägen till operation.. En våning ner... men guuuud va lång den kändes. Färdades dit med en säng som de hittat i nån vrå under ombyggnaden och som lät som en anka när de körde den. Hade jag hetat Anna hade det varit Anna Anka som var på väg...
Väl framkomna till operation börjar tårarna rinna och paniken kryper ännu en gång på mig...

En av sköterskorna lämnar mig för att gå tillbaka till avdelningen. Hon önskar mig lycka till. En sköterska kvar. Hon säger att hon ska gå och ringa efter doktorn.. Hon går och sen ser jag inte röken av henne mer... Panik... panik....... ser en massa narkosläkare som springer omkring. PANIK. Tårar...hyperventilerar.... En narkossköterska kommer och tittar på min säng, en säng som har en lapp med mitt namn på. Men hon fortsätter vidare, det var inte mig hon skullle följa.

En annan narkossköterska kommer fram och säger hej. Hon heter Gunilla. Hon ska vara med mig. Hon sätter fast en massa elektroder på min kropp. För att mäta EKG berättar hon. Hon är väldigt duktig och pedagogisk när hon berättar. En annan narkossköterska kommer fram. Han heter Magnus. Han har min journal. Han frågar mig hur jag mår och hur jag vill ha det under tiden som jag somnar in. Jag berättar om min rädsla om mask för ansiktet... paniken kryper än en gång på mig. Han berättar att jag inte behöver oroa mig. Jag ska få allt i en nål i armen som ha strax ska sätta dit. . Han berättar också att jag kommer att få mycket lugnande först. Nu väntar vi bara på att läkaren ska komma och rita på min mage. "Så de inte skär av mig ett ben", skämtar jag. De skrattar. Mitt sätt att bearbeta och förtränga det som händer. De berättar för mig att vi inte får vara inne i operationssalen ännu då de håller på att plocka fram alla instrument. Men jag förstår att de inte vill oroa mig mer genom att jag ska se instrumenten som de ska spetsa mig med....
Nu kommer min läkare, Sara, hon ritar lite på min mage och frågar hur jag mår. Jag gråter och säger att jag är rädd. Hon frågar vad jag är rädd för. Jag berättar att jag inte ska vakna igen. De alla tre lovar att jag kommer att vakna. Jag säger att om jag inte vaknar igen så kommer jag att komma tillbaka och spöka för dem.. Och jag säger det med allvar. De skrattar lite... och det gör jag med. Av någon anledning.

Nu rullar vi in på operation. Magnus säger att han nu ska ge mig en dos med lugnande. Jag hör dem prata med en massa termer jag inte känner igen. Jag frågar om de inte har någon musik att spela för mig. Nej, det hade de inte. Magnus säger att jag ska få lite sockerdricka strax så att jag ska somna och pekar på påsen med sömnmedel som hänger till vänster om mig. Jag frågar om sockerdrickan är från Pippis träd. Men nej, det var den inte. Magnus erbjuder att han kan sjunga från Pippi. Ja tack säger jag. Gunilla undrar om han inte kan sjunga nåt från Figaro istället. Jag sjunger :"Figaro, figaro, figaro...." Jag ser att det står något på den stora runda lampan som har ett handtag i mitten.. Do not..... minns inte nu vad det stod. Do not.... De säger Sov gott och tänk på nåt trevligt. Det ska jag. Jag säger att jag ska tänka på en riktigt fin vinterdag med en massa snö och solsken. Och så klart på min William. och Jens.. Min William och min Jens var de sista jag tänkte på.. och "Do not....."
Sen sov jag.

Plötsligt vaknar jag med ett ryck... Ser människor omkring mig. Någon säger God morgon...
Jag är på uppvaket. Jag lever. De tar mitt blodtryck var 15e minut. Syrenivån med så klart.. Allt ser bra ut. Jag somnar igen. Vaknar till mer ordentligt ca kl 12. Men slumrar fortfarande till emellanåt. Magnus kommer och tittar till mig. Jag tackar för att de fått mig att må bra under tiden innan. Han säger Hejdå.. och sen ser jag inte honom fler gånger.

Jag är förvånad över att jag inte har ont.. Och det har jag fortfarande inte. två dagar senare. Det är ömt i mina "titthål" men inte farligt ändå. Klockan halv fem kommer jag upp på avdelningen igen. Jens väntar på mig. Jag slumrar under hans besök. Sen kommer mamma med vår William. Hjärtat klappar för honom och Jens. Mina älsklingar. Så glad över att träffa dem igen.

Doktorn kommer på kvällen. Jag är pigg, mår bra, har inte ont. Jag har varit uppe och gått. Första gången jag skulle ställa mig höll jag på att svimma. Men fick lägga mig ner igen och andas djupa andetag. Känns bra fort igen. Men är trött. Jag kan åka hem om jag vill. Men jag stannar över natten. Är väldigt trött.

Vaknar en gång eller två på natten. Vid tre hade jag ont i huvudet så jag fick två panodil... Sen sov jag igen.

Morgonen kom. Jag var uppe och gick. Ronden kommer och säger att jag får åka hem. De ska bara skriva ett läkarintyg och byta förband.
Klockan halv tolv kommer Jens och hämtar mig.
ÄNTLIGEN.
Hem.

Vi åker en sväng till Terry, Magda, Milo och lilla Tindra. Åker en sväng till Jysk som precis öppnat i Ljungby.
Sen åker vi hem. HEM. Äntligen hemma.

Igår var Jens på BVC med William. 7905 gram lätt och 67 cm kort är vårt lilla hjärta nu. =)