Världens bästa Sandra

Läste i en blogg och något i den bloggen fick mig att tänka på Sandra, världens allra bästaste Sandra. Sandra är min allra bästa vän. Vi gick i samma klass från förskolan till nian... Man kan väl säga att vi upplevt ganska mycket ihop. Även efter nian hängde vi ihop, dock på olika skolor. Trots att du (Sandra) bodde på skolan och vi inte träffades så mycket kändes det alltid som du fanns där. Och det gjorde du. Dagen kom då jag flyttade hemifrån (vi bodde ju tidigare på samma gata) och jag minns när du kom och hälsade på när vi flyttat...sista gången innan du skulle åka till England och jobba. På obestämd tid. Fan va ledsen jag var.. Hur skulle jag klara mig utan min Sandra??? Tiden gick och på något sätt klarade jag mig...fråga mig inte hur för det har jag ingen aning om. Visst var det några gånger jag ringde till dej och grät (lite på lyset).. Förstår du hur mycket jag saknade dig Sandra? När du kom hem kände jag mig hel igen.. och dessutom hade du träffat en kille (jippi!!). Han skulle senare komma till Sverige.. När jag träffade André första gången stod jag i trapphuset i vår sista lägenhet när ni kom upp för trappan. Först du Sandra, med ett leende från öra till öra, sen André som var minst lika glad. Jag minns att mitt första intryck var att han var kortare än jag trott att han skulle vara. =D Kvällen spenderades med att prata engelska, stackars André hade ju inte förstått nånting annars. =)
Jag var så glad för din skull Sandra, att du hittat André. En kanonkille.
Några år senare stod jag och höll tal på ert bröllop... ögonen var på nåt konstigt sätt vattniga. Förstår inte hur.. ;) Du och André hade gift er.. Kärleken flödade. Några månader senare var det min tur att bli fru. Jag är så glad att du stod där bredvid mig min vän. Det betydde oerhört mycket för mig. Tack.
Mindre än en månad senare föddes er lilla Hailey, underbara lilla tjejen. Så som vi väntat. Jag är så tacksam för att vi fått vara en del av hennes liv, hennes faddrar. Underbara lilla räkan.
Drygt ett år senare fick vi en liten William... under tiden som vi var inlagda jagade du på både den ena och den andra för att något få veta... du kan inte ana hur rörande det var Sandra när jag fick veta. Och du har verkligen varit en klippa för mig och oss. Alltid finns du där för mina dumma frågor om allt som har med barn att göra. Tack. Och tack för omtanken om mig under och efter alla undersökningar jag fått genomgå. Du är verkligen en klippa vännen. Utan dej vet jag inte vad jag skulle göra. Tänk att vi genomgått allt mellan cirkusgrisar, dop och bröllop tillsammans. Många år har det blivit nu.. 20 år snart. Helt galet.

Jag ville med detta inlägg egentligen bara berätta för dej hur mycket du betyder för mig. Tack för alla samtal, skratt och gråt vi delat. Jag älskar dig vännen och jag finns här för dig dygnet runt, året om. Glöm aldrig det.

Din trogna vän,