.."kunde tagits ifrån oss innan hans liv hann börja"..

När allt kommer omkring har jag nog inte bearbetat allt som hänt speciellt bra...
Jag undviker att titta på bilderna från sjukhuset.. Att se William...vårt lilla hjärta...ligga i en kuvös med en massa slangar överallt är ingen trevlig syn... Jag vill helst bara glömma att det hänt. =(
Vår William kunde ha varit i himlen om det velat sig riktigt illa... han kunde tagits ifrån oss innan hans liv hann börja utanför min mage... Innan vi hade hunnit lära känna honom...

Jag har dåligt samvete för att jag haft svårt för att ta honom till mig... Det har varit svårt att acceptera att allt inte blev som det var "planerat". Vet ju klart att det inte är Williams fel... men det är svårt då hans närvaro påminner mig om att jag inte fick uppleva det där man förväntar sig vid en förlossning... Jag fick inte höra det första skriket, eller: "Det är en pojke", jag fick inte upp honom på mitt bröst helt kladdig o go... jag fick inte...
Vet att i jämförelse med saker andra får uppleva med sina barn så är detta INGENTING. Men för mig är det....
När jag ser en förlossning på TV påminns jag, när jag ser på William påminns jag..
Allt påminner mig.....

Vill bara glömma att det inte blev som jag tänkt....som vi tänkt... Stackars Jens fick nog stå ut med och bearbeta mer än han tänkt.. Vi som skulle bara så lyckliga från första sekund... så som vi väntat på vårt lilla barn... Och inget blev som vi tänkt.......

Vill bara glömma...